Livet mellanmjölk med litet M

Idag är en dag då jag känner mig så himla förstående och mer eller mindre bara existerar för att det är en sak man gör liksom. 
 
Läste om den här killen som har försvunnit någonstans i Sigtuna eller i Stockholm, vart det nu var är ovesäntligt. Det var inte det som jag tänkte ta upp här. Och den hära Tristan som var med i Idol nyligen och har gått bort och alla andra unga själar som väljer att lägga sig på spåret. Livet är så långt ifrån en dans på rosor, ibland är det för jävla härligt att leva och allting är UNDERBART. Man känner att inget kan förstöra ens dag. Men rätt vad det är så är vi där i slutändan allihopa där allting känns bara "jaha" eller för jävla dåligt. 
 
Mitt liv nu flyter på, det gör det. Jag jobbar på samma ställe sen ett års tid tillbaks men har nu gått ut gymnasiet och jobbar mycket mera än tidigare. Men på senaste tiden har jag blivit lite less på själva serviceyrket. Jag ÄLSKAR ändå mina kollegor i servisen. Att jobba orimligt många timmar, att inte äta regelbundet, att jobba när alla andra är lediga, att jobba när alla andra sover, att en få ta så mycket skit som en inte kan rå för. 
 
Jag har nu börjat inse att det väldigt snart är dags att röra på sig. Göra något annat, givetsvis kommer jag fortsätta i samma spår. Människor kommer jag jobba med i all oändlighet om jag känner så som jag gör nu. Folk i min närhet beskriver mig som en riktigt jävla glad tjej som VÅGAR ge komplimanger till folk. Jag bryr mig om mina medmänniskor, så jävla mycket. Jag vill dom så väl. Jag har slutat se dom stora sällskapen som kommer till mitt jobb som människor. Att tro att det är okej att bete sig HUR SOM HELST att man kan behandla servicepersonalen hur man vill är faktiskt fel.
 
Det är inte okej att slänga hur mycket skit som helst på oss. Det är väldigt få som kan sätta sig in i våran sits som verkligen inte verkar förstå, Visst vi försöker göra vårat yttersta för att göra dig nöjd. Ibland kan jag inte byta ut din dryck på SEKUNDEN. För att det är annat som behövs göras. 
 
Häromdagen när jag jobbade var det en kvinna med hennes dotter och hennes man som hade fått tillåtelse att sitta och spela kort under tiden vi städade i lugnet för att det var julbord och diverse tillställningar i andra lokaler. När jag fick höra det suckade jag riktigt jävla högt för att folk skulle sitta och spela där under tiden vi städade. Jag tänkte att de var dem grisiga människorna som inte kunde bete sig nu skulle spela kort där uppe var vi skulle städa. 
 
Det var världens jävla gullemamma. Hon frågar mig "lilla gumman när ska du få gå hem?" "ja när alla andra har gått hem, någon gång sent" "nejmen guud, här vi har en hel påse godis ta lite" 
Jag frågar lite blygt om dom är från det andra företaget som vart så grisiga. Kvinnan skrattar och säger med en ödmjuk stämma att "Nejnej vi beblandar oss inte med sånt folk" Sedan säger hon "Men då måste vi ju ta och ändra på ditt schema lite" När jag berättar att detta hör till vanligheterna och absolut inte är något ovanligt hur vi jobbar och vad vi har för arbetsuppgifter. 
 
Kan inte minnas när någon frågade någonting, bara stannade upp och brydde sig liksom hur vi hade det. Var så godhjärtad. Sån fin människa. Made my whole day!!!! 
 
Det är dags att röra på sig, söka nya jobb. Resa lite, vara med likasinnade människor. Vara med såna människor som får dig att må bra. Inte såna som drar dig ner när du har ett leende på läpparna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mitt fina namn?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0