Carpe diem
Idag vill jag skriva om en person som betytt väldigt mycket för mig under hela min barndom och som jag älskar av hela mitt hjärta. Hur det är att förlora någon som står en så otroligt nära och man känner att man alltid vill ha den personen vid sin sida. Jag ville ha henne vid min sida när jag lyckades med någonting för jag vet att det gjorde henne så glad och hon brydde sig så extremt mycket. När jag gått ut skolan, tar studenten i sommar. När jag flyttar hemifrån.
Hur det var att leva med en person med cancer i stort sätt hela min barndom utan att veta hur länge denna ska få leva. Jag minns när beskedet kom att det var bröstcancer och jag undrade "ska du dö nu?" inte alls gammal.
Jag älskade att få vara med dig åka till dig när jag var ledig eller hade lov. All tid med dig var så extremt rolig, lättsam, full av glädje. Även fast du var konstant trött och det bara handlade om att vi bara låg i sängen och pratade. I slutet när du bara blev sämre och sämre när jag fick ledigt från skolan två fredagar i rad för att åka till dig och spendera helgen där. Mamma var också med.
Det jag vill komma fram till är att hur otroligt jobbigt detta tomrum är. När man ser en person man älskar och tycker om så sjukt mycket bli sämre och sämre och veta att det inte är långt kvar. Att vara helt hjälplös att veta att man inte kan göra någonting. Det jag vet är att man ska fånga dagen och ta vara på tiden. Ta vara på tiden man har, oavsett vad det än är. "Om någon ger dig något fint min vän, håll om det och sov med det".
Jag vet att du har det bättre där du är nu. Att leva med det hela i så extremt många år den starkaste personen jag känner. Nu ska jag vara stark.
Vila i frid världens finaste mormor <3
Känn ingen sorg
Hej folket!
Verkar vara en regnig dag idag är ju inte första dagen precis heller känns som det var ett tag sen vi fick se solen. Jag är splittrad tycker det är riktigt mysigt med regn ja så länge man är inne annars är det ju inte jättekul. Det var ett tag sedan jag skrev här bloggar ju definitvt inte regelbundet jag tycker om att skriva men tycker det kan vara svårt att skriva, svårt att formulera sig.
Igår var jag och såg "Känn ingen sorg" med mamma för andra gången då hon ville gå på bio och vi inte hittade någon annan film. Eftersom jag tycker den är så bra kunde jag självklart tänka mig att se den igen! Filmen är baserad på Håkan Hellströms texter och man får även se en liten skymt av han i filmen. En sjukt rolig, fin och riktigt bra film enligt mig men jag tycker om Håkan väldigt mycket så kan ju vara det.
En del ur filmen
Var även på stan igår och försökte hitta en vinterjacka då jag fått båda mina vinterjackor sålda så är väl i gaaanska stort behov utav en ny. Dessa jackor dominerar verkligen ute i butikerna och nej jag vill inte ha en sådan. Hoppas verkligen dessa är tänkta som höstjackor och det kommer VINTERJACKOR ju senare vi kommer in på året.
Inte nog med att jag behöver köpa en ny vinterjacka. Igår när vi kommer hem från bion klockan är sisådär 11 halv 12. Man gör sina rutiner innan man sover, borstar tänderna, tvättar bort smink, you name it. Har nästan alltid med mig mobilen på toan sitter jämt och pillar på den. Jag TROR att jag har lagt den på mitt rum på laddning och drar ner byxorna för att sätta mig, PLOMP, det är inte i form av avföring. DET ÄR MIN MOBIL SOM LIGGER I TOAN! Frustrationen jag känner där i studen och står och skriker ett bra tag. Lite jobbigt men hoppas på en ny imorgon eller i övermorgon.
Adjö
