.

Allt i ett

Fan vad längesen det var sen jag bloggade, känns det som. Eller ja, det är längesen jag bloggade. Jag gillar att skriva det är kul och så, men orken finns inte där. Eller jag vet faktiskt inte vad det är som hindrar mig om jag ska vara ärlig.

Just nu sitter jag här framför datan och segar mig och lyssnar på Hey, soul sister med Train. Kom precis hem från min prao, praoar på ett dagis 1 min ifrån mig, inte lite skönt. Trivs som bara den, längtar inte ett skit till skolan. Visst dagiset tar mycket krafter, men det är värt. Jag är förkyld som fan, men pallrade mig dit ändå. Har suttit och läst sagor så är hes som bara den. Spelar ingen roll, skönt när man kan göra andra glada. Ni kanske tänker ''det är ju inte ens jobbigt att jobba på ett dagis!'' Det är inte jobbigt men man blir trött som fan i skallen och kroppen. Jag är inte den praoeleleven som kommer dit och bara sitter där och väntar på att något barn ska grina så att jag får trösta den.

Senare ska jag iväg på rida, bara 4 gånger kvar nu. Sen lägger jag av med ridningen, inte min grej tror jag inte. Kan tänka mig att hålla på med djur/hästar men inte rida längre. Känner mig osäker på vissa hästar och då känner jag att jag inte vill fortsätta.

I'm on track bitches!

Svar: Jodå, [email protected] :D

yaay! :)