Obegripligt ensam
Idag är en sån dag jag bara ligger i min säng och inte känner för att göra någonting, jag är även hemma från skolan. Jag är sjuk, men inte jättesjuk jag är förkyld men väljer att stanna hemma. Lite less på skolan efter att ha vart i skolan en dag efter lovet, det är riktigt illa alltså. Men jag är så jävla skoltrött så att det inte är sant, jag hatar det teoretiska. Skulle vilja plugga på distans typ, snacka med sin lärare på skype om det är något liksom, det är ju det ultimata. Men nu har jag inte så tur, nu går jag i skolan och har svenska engelska och mattelektioner. Vilket jag inte alls trivs med, då jag bara tycker det är jävligt pissigt.
Jag lever inte så som jag vill leva, inte alls, jag lever inte idag, jag lever för morgondagen. Det är väldigt få som lever livet här och nu. Egentligen skulle jag vilja hoppa av skolan och börja jobba redan nu, känner mig jävligt redo efter att ha gått i skolan i nio hela år. Vi går i skolan så otroligt länge alltså, shit. Tycker det är riktigt illa. Anser även att matte är onödigt, jag förstår dom som ska bli världens geni osv, men det är långt ifrån det jag ska bli. Jag förstår mig inte på avancerad matte, det räcker med grunderna. Det har jag alltid tyckt, jag vill göra det nödvändigaste och inget mer. Sådan är jag, tänker inte göra saker jag inte tycker i kul i onödan.
Tack och bock för mig.
Kommentarer
